Gnipahålan
Gnipahålan (norröna: Gnipahellir[1]) är i nordisk mytologi en grotta, som ofta har antagits vara ingången till dödsriket Hel. Lokaliseringen bygger på antagandet att odjuret Garm, som i Vǫluspá 44, 49 och 58 sägs stå bundet vid Gnipahålan, skulle vara identiskt med dödsgudinnan Hels hund som omtalas i Baldrs draumar 2-3, men som inte nämns med namn. En annan tolkning är att Garm är ett heiti för Fenrisulven.[2][3] I så fall bör Gnipahålan vara belägen vid klippan Gjöll, där ulven enligt Gylfaginning 34 står fjättrad.
Namnet Gnipahellir
Endast sista sammansättningsledet i namnet Gnipahellir kan tolkas med säkerhet: hellir betyder "håla, klipphåla, grotta". Gnipa- har ibland översatts "utskjutande" eller "hängande över",[4][5] vilket tycks vara motsatsen till vad en håla är. Björn Collinder föreslog "stupgrottan"[6] men ändrade sig senare till "stengrottan".[7] Åke Ohlmarks tvekar mellan "hålan i det branta berget" och "kvalens grotta".[8] Det finns dock flera översättningsförslag.
Källor
- Den poetiska Eddan
- Snorres Edda
- Faulkes, Anthony (2005), Edda (Snorri Sturluson) – Prologue and Gylfaginning. ISBN 978-0-903521-64-2
- Lindow, John (2001), Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press. ISBN 978-0-19-515382-8
- Nordal, Sigurður (1923), Völuspá
- Ohlmarks, Åke (1948), Eddans gudasånger, Schildts förlag.
- Simek, Rudolf (2007), Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer. ISBN 978-0-85991-513-7
Noter
- ^ I Hauksbók på ett ställe stavat Gnupahellir.
- ^ Nordal (1923), sid 84f.
- ^ Simek (2007), sid 100, 114.
- ^ "overhanging cave"; Lindow (2001), sid 147 och Simek (2007) sid 114.
- ^ "jutting cave"; Faulkes (2005), sid 168.
- ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 250.
- ^ Björn Collinders översättning av Snorres Edda, Forum 1970, sid 133.
- ^ Ohlmarks (1948), sid 224.
