Keith Jarrett

Keith Jarrett
Keith Jarrett vid pianot under en festival i Juan-les-Pins, Frankrike 2003.
Född8 maj 1945 (78 år)
USA Allentown, Pennsylvania, USA
GenrerJazz, klassisk musik
InstrumentPiano, orgel, sopransaxofon
År som aktiv1966–2017
SkivbolagECM, Impulse!, Atlantic
ArtistsamarbetenJon Christensen, Palle Danielsson, Miles Davis, Jack DeJohnette, Jan Garbarek, Charlie Haden, Charles Lloyd, Paul Motian, Gary Peacock, Dewey Redman
Relaterade artisterAmerican Quartet
European Quartet
The Standards Trio
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1972)[1]
Léonie Sonnings musikpris (2004)
NEA Jazz Masters

Keith Jarrett, född 8 maj 1945 i Allentown, Pennsylvania, är en amerikansk pianist och kompositör inom jazz och klassisk musik.

Jarrett spelade under sin tidiga karriär med Art Blakey, Charles Lloyd och Miles Davis (medlem i Davis band 1970–72) men efter 1972 lämnade han den elektrifiering av jazzen som då var en ledande riktning, och arbetade under många år uteslutande som pianist med en banbrytande improvisatorisk stil. Samtidigt inledde han ett samarbete med det då rätt nystartade tyska skivbolaget ECM Records, som har betytt mycket för att ge honom kreativt utrymme. Där spelade han först (1971–76) med sin ”American Quartet” med Dewey Redman på saxofon, Charlie Haden på bas och Paul Motian på trummor. Senare under 1970-talet bildade han sin ”European Quartet” (verksam 1977–79) med saxofonisten Jan Garbarek, basisten Palle Danielsson och trumslagaren Jon Christensen.

1983 bildade Jarrett ”The Standards Trio” med basisten Gary Peacock och trumslagaren Jack DeJohnette. Trion var aktiv in på 2000-talet och gav ut skivor på ECM.

Jarrett har även spelat klassisk musik, till exempel Bachs Goldbergvariationer och Georg Friedrich Händels sviter för klaver.

Keith Jarrett spelade 1975 in albumet The Köln Concert, som blivit en kultskiva och den mest sålda solojazzskivan.

I oktober 2020 meddelade Jarret att han har avslutat sin karriär då han inte längre kan spela med båda händerna efter att ha drabbats av multipla slaganfall.[2]

Priser och utmärkelser

Diskografi

Som huvudman

Klassisk musik

  • 1984 – Arvo Pärt: Tabula Rasa (i Fratres med Gidon Kremer, violin)
  • 1988 – J.S. Bach: Das wohltemperierte Klavier, Buch I (solo piano)
  • 1988 – Lou Harrison: Piano Concerto / Suite for Violin, Piano and Small Orchestra (med orkester under ledning av Naoto Otomo)
  • 1989 – Mysterious Mountain / Lousadzek (med orkester under ledning av Dennis Russell Davies)
  • 1989 – J.S. Bach: Goldberg Variations (solo cembalo)
  • 1991 – J.S. Bach: Das wohltemperierte Klavier, Buch II (solo cembalo)
  • 1991 – Handel: Sonatas (duo cembalo/blockflöjt med Michala Petri)
  • 1992 – Dmitri Shostakovich: 24 Preludes and Fugues, op.87 (solo piano)
  • 1992 – Bach: Sonatas (duo cembalo/blockflöjt med Michala Petri)
  • 1992 – Lou Harrison: Seven Pastorales (med orkester under ledning av Dennis Russell Davies, Jarrett medverkar i Glanville Hicks: Etruscan Concerto)
  • 1993 – Bach: The French Suites (solo cembalo)
  • 1994 – J.S. Bach: 3 Sonaten für Viola da Gamba und Cembalo (duo med Kim Kashkashian på viola da gamba)
  • 1995 – Händel: Suites for Keyboard (solo piano)
  • 1996 – Mozart: Piano Concertos / Masonic Funeral Music / Symphony in G Minor (med orkester under ledning av Dennis Russell Davies)
  • 1999 – Mozart: Piano Concertos / Adagio and Fugue (med orkester under ledning av Dennis Russell Davies)
  • 2013 – Bach: Six Sonatas for Violin and Piano (med Michelle Makarski på violin)
  • 2015 – Barber / Bartók / Jarrett

Noter

  1. ^ keith-jarrett.[källa från Wikidata]
  2. ^ Nate Chinen. ”Keith Jarrett Confronts a Future Without the Piano” (på eng.). The New York Times. https://www.nytimes.com/2020/10/21/arts/music/keith-jarrett-piano.html. Läst 22 oktober 2020. 

Externa länkar

  • Inofficiell hemsida 1
  • Inofficiell hemsida 2
  • Diskografi
v • r
Mottagare av Polarpriset
1992–1999
2000–2009
2010–2019
2020–nutid
v • r
Mottagare av Léonie Sonnings musikpris
Igor Stravinskij (1959) • Leonard Bernstein (1965) • Birgit Nilsson (1966) • Witold Lutosławski (1967) • Benjamin Britten (1968) • Boris Christoff (1969) • Sergiu Celibidache (1970) • Artur Rubinstein (1971) • Yehudi Menuhin (1972) • Dmitrij Sjostakovitj (1973) • Andrés Segovia (1974) • Dietrich Fischer-Dieskau (1975) • Mogens Wöldike (1976) • Olivier Messiaen (1977) • Jean-Pierre Rampal (1978) • Janet Baker (1979) • Marie-Claire Alain (1980) • Mstislav Rostropovitj (1981) • Isaac Stern (1982) • Rafael Kubelík (1983) • Miles Davis (1984) • Pierre Boulez (1985) • Svjatoslav Richter (1986) • Heinz Holliger (1987) • Peter Schreier (1988) • Gidon Kremer (1989) • György Ligeti (1990) • Eric Ericson (1991) • Georg Solti (1992) • Nikolaus Harnoncourt (1993) • Krystian Zimerman (1994) • Yuri Bashmet (1995) • Per Nørgård (1996) • András Schiff (1997) • Hildegard Behrens (1998) • Sofija Gubajdulina (1999) • Michala Petri (2000) • Anne-Sophie Mutter (2001) • Alfred Brendel (2002) • György Kurtág (2003) • Keith Jarrett (2004) • John Eliot Gardiner (2005) • Yo-Yo Ma (2006) • Lars Ulrik Mortensen (2007) • Arvo Pärt (2008) • Daniel Barenboim (2009) • Cecilia Bartoli (2010) • Kaija Saariaho (2011) • Jordi Savall (2012) • Simon Rattle (2013) • Martin Fröst (2014) • Thomas Adès (2015) • Herbert Blomstedt (2016) • Leonidas Kavakos (2017) • Mariss Jansons (2018) • Hans Abrahamsen (2019) • Barbara Hannigan (2020)
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 74037900 • LCCN: n81026503 • ISNI: 0000 0001 0916 0949 • GND: 118557068 • Libris XL: gdsvx3t05pn1zbp Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • SUDOC: 033841039 • BNF: cb13895595x (data) • BIBSYS: 90578177 • MusicBrainz: 061c4920-3ea6-4835-98f6-02f3b82f5e3a • NDL: 00468947 • NKC: jn19990003995 • ICCU: RAVV090661 • BNE: XX979910 • CiNii: DA04995291