Kolmätargränd
Kolmätargränd är en gata i Gamla stan. Den går från Västerlånggatan i västlig riktning och slutar efter några meter i det runda Brantingtorget inne i kvarteret Cephalus.
Historik
Det äldsta dokumenterade namnet är Kholmetare Grenden[ifrågasatt uppgift] (1646) och Kåålmäterenss grändh (1652) efter en Hans Kohlmeter (1626–1686). Den kallades på 1600-talet även för Johan Sekreterares gränd. Det nuvarande namnet, Kolmätargränd, blev allmänt accepterat på 1700-talet. Hans Kolmeter var rådman.
Gränden var fram till 1940-talet mycket längre och sträckte sig mellan kvarteren Nessus och Lychaon ända fram till Myntgatan. Genom saneringen av kvarteret Cephalus klipptes samtliga tre inom området befintliga gränder (Klockgjutargränd, Kolmätargränd och Stenbastugränd) av och slutar sedan dess i Kanslihusannexets runda innergård. Öppningarna mot Västerlånggatan finns dock kvar.
Rivningen av kvarteren kring Kolmätargränden vållade en stor proteststorm 1943/1944 som leddes av bland andra Vera Siöcrona genom "kampen om Kolmätargränd".
Kolmätargränden omnämns i Fredmans epistel n:o 34 till Movitz, när elden var lös samt i Fredmans epistel n:o 33[1] Stolta Stad.
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Epistel 33”. www.bellman.net. http://www.bellman.net/texter/text.php?epistel=33. Läst 28 november 2018.
Tryckta källor
- Andersson, Henrik O.; Bedoire, Fredric (1977) [1973]. Stockholms byggnader: en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm (3). Stockholm: Prisma. Libris 7406664. ISBN 91-518-1125-1
- Hasselblad, Björn (1975) [1962]. Stockholmsgator: på upptäcktsfärd bland Stockholms gatuskyltar (3:a reviderade upplagan). Stockholm: AWE/Geber. Libris 7218493. ISBN 91-20-04751-7
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kolmätargränd.Bilder & media
