Officiellt språk

Ett officiellt språk är ett språk som specifikt anges vara ett sådant i länders, delstaters eller i andra områdens konstitutioner eller lagar. De officiella språken används i landets offentliga administration och är de språk som lagar, domar och myndighetsbeslut avfattas på.

I Finlands grundlag och språklag används begreppet ”nationalspråk” av samma betydelse.

I Sverige används begreppet ”officiellt språk” om svenska språket endast ”i internationella sammanhang”.[1] Svenska språket betecknas i andra sammanhang som ”huvudspråk”.

Officiella minoritetsspråk

I många länder har man fastställt officiella minoritetsspråk. Dessa är inte officiella språk i landet; begreppen skall inte sammanblandas.

I Sverige finns det fem minoritetsspråk som betecknas som ”nationella minoritetsspråk” med vissa särskilda rättigheter för talare av dessa: finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska (sáme-giella), jiddisch och romani chib. Se vidare Språk i Sverige.

Officiella språk i olika länder

Officiella språk i internationella organisationer

Se även

Referenser

  1. ^ Språklagen (2009:600)
  2. ^ The Constitution of Afghanistan Arkiverad 28 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Läst 20 januari 2013.
  3. ^ ”Språk inom EU”. europa.eu. Europeiska unionen. Arkiverad från originalet den 3 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110703093149/http://europa.eu/abc/european_countries/languages/index_sv.htm. 
  • Språkrådets frågesida, med svar på om svenskan är officiellt språk i Sverige
  • Riksdagsmotion om att införa svenska som officiellt språk i Sverige

Externa länkar

  • Wikisource har originalverk relaterade till Officiellt språk.
    Officiellt språk
  • Officiell webbplats - European Charter for Regional or Minority Languages