Rådhusrätt

Rådhusrätt eller rådstuvurätt, även rådsturätt,[1] kallades i Sverige och Finland tidigare underrätten i allmänna mål i städer till skillnad från underrätten på landet, häradsrätterna i varje domsaga.[2]

Fram till 1800-talet var denna institution andra instans i städerna, medan den så kallade kämnärsrätten var första instans.[2]

Historik

Sverige

Session vid Stockholms rådhusrätt 1877.

I Sverige var det år 1901 endast städerna Borgholms stad och Haparanda stad som saknade egen jurisdiktion (domsrätt, det vill säga egen rådhusrätt). Av de kommuner som blev städer (stadskommuner) därefter var det endast Lysekil (1903) som fick rådhusrätt, övriga förblev under landsrätt. Flera rådhusrätter i mindre städer avvecklades också under åren. Listan över dem finns nedan, i kronologisk ordning:

Rådhusrätterna förstatligades 1965 och endast 27 av dem fanns kvar vid utgången av år 1970 och då fanns de i princip i de största städerna (Borås, Eskilstuna, Helsingborg, Kristinehamn, Motala, Norrköping, Sundsvall, Södertälje, Uddevalla och Varberg) och i residensstäderna (Gävle, Göteborg, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Linköping, Luleå, Malmö, Stockholm, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö, Örebro och Östersund men inte Falun, Härnösand, Kristianstad, Mariestad, Nyköping, Visby och Vänersborg).[2]

Samtliga svenska rådhusrätter i ersattes vid tingsrättsreformen i Sverige 1971 med tingsrätter. Detta som ett led i harmoniseringen av rättsväsendet i hela landet. Detta hade en klar koppling till den samma år vid den riksomfattande kommunreformen införda enhetliga kommuntypen.[2]

Den domare som var chef för en rådhusrätt hade titeln borgmästare[2] eller justitieborgmästare.

Finland

Rådstuvurätt var i Finland fram till 1993 benämning på allmän underrätt i så kallade "gamla städer". Liksom städerna som bildades i Sverige sedan 1910, nya städer bildats efter 1959 saknade egen jurisdiktion. Rådstuvurätterna förstatligades 1978. 1993 infördes den för tidigare häradsrätter och rådstuvurätter gemensamma benämningen tingsrätt.

I dessa finländska städer avvecklades rådstuvurätten före 1993, i kronologisk ordning:

Se även

Referenser

  1. ^ Rådstufvurätt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
  2. ^ [a b c d e] Lilla Uppslagsboken, Förlaget Norden AB, Malmö 1974, band 8, spalt 426.
v  r
Historiska rättsinstanser i Sverige
På landet
Häradsrätt Lagmansrätt (-1849) Hovrätt Högsta domstolen
I staden
Kämnärsrätt Rådhusrätt Hovrätt Högsta domstolen
Specialdomstolar
Se även
v  r
Lokala rättsfunktioner i ståndssamhällets Sverige
Korporativ jurisdiktion
Nedre borgrätt
Kammarherre Hovjunkare Två skickliga hovmän
Övre borgrätt
Överstemarskalk Hovmarskalk Kammarherre Assessorer som var hovbetjänter
Kungliga slott
utom hov- och militärstaten

Landshövding bisittare
Rådhusrätt
Specialdomstolar
för korporationer som
i allmänna brottsmål
lydde under antingen
landsrätt eller stadsrätt
Magistrat bisittare
Accisrätt
Generalinspektorn Borgmästare Rådmän Stadsnotarie
Tullrätt
Kammarråd Generaltullförvaltare Hovrättsassessor Assessor från Kammarrevisionen
Fiskefogde Fiskare eller fiskarborgare (bisittare)
Bergmästare Rådmän
Religiös jurisdiktion
Tillfälliga jurisdiktioner
Övriga