Stregapriset

Stregapriset (Premio Strega) är det mest prestigefulla italienska litteraturpriset. Det har delats ut sedan 1947 till den italienska författare som skrivit det bästa prosaverket mellan 1 maj föregående år och 30 april. Bland pristagarna finns Cesare Pavese (1950), Alberto Moravia (1952), Giorgio Bassani (1956), Dino Buzzati (1958), Giuseppe Tomasi di Lampedusa (1959), Natalia Ginzburg (1963), Tommaso Landolfi (1975), Primo Levi (1979), Umberto Eco (1981), Gesualdo Bufalino (1988) och Claudio Magris (1997).

Historia

År 1944 började Maria och Goffredo Bellonci hålla en litterär salong i sitt hem i Rom. Dessa söndagsmöten med författare, konstnärer och intellektuella kom att omfatta många av de mest betydelsefulla i det italienska kulturlivet. Gruppen kom att kallas Amici della Domenica eller "Söndagsvännerna". År 1947 beslutade paret Bellonci, tillsammans med Guido Alberti, ägare till företaget som tillverkar likören Strega, att instifta ett pris, och att Söndagsvännerna skulle utse vinnaren.

Belloncicirkeln och instiftandet av priset sågs som ett försök till återgång till det normala i det italienska kulturlivet, efter åren av krig, fascism och frigörelse. Den förste vinnaren av Stregapriser var Ennio Flaiano, för hans första och enda roman Tempo di uccidere, som utspelar sig i Afrika under andra italiensk-etiopiska kriget. Den har översatts till svenska som Livet läker.

Urvalsprocessen

Efter Maria Belloncis död 1986, har priset administrerats av Fondazione Maria e Goffredo Bellonci. De 400 medlemmarna i juryn, hämtade ur den italienska kultureliten, kallas fortfarande Söndagsvännerna. För att en bok ska tas upp måste den ha stöd av minst två av vännerna. Denna långa lista kortas sedan ned till en lista på fem genom en första omröstning. Den andra omröstningsomgången, följt av utropandet av segraren, äger rum den första torsdagen i juli i nymphaeumet i Villa Giulia, Rom.

Sponsorer

Telecom Italia har nyligen anslutit sig som sponsor för priset utöver Stregalikören.

Pristagare

  • 1949 - Giambattista Angioletti, La memoria
  • 1955 - Giovanni Comisso, Un gatto attraversa la strada
  • 1961 - Raffaele La Capria, Ferito a morte
  • 1962 - Mario Tobino, Il clandestino
  • 1964 - Giovanni Arpino, L'ombra delle colline
  • 1965 - Paolo Volponi, La macchina mondiale
  • 1966 - Michele Prisco, Una spirale di nebbia
  • 1967 - Anna Maria Ortese, Poveri e semplici
  • 1968 - Alberto Bevilacqua, L'occhio del gatto
  • 1969 - Lalla Romano, Le parole tra noi leggere
  • 1970 - Guido Piovene, Le stelle fredde
  • 1971 - Raffaello Brignetti, La spiaggia d'oro
  • 1972 - Giuseppe Dessì, Paese d'ombre
  • 1973 - Manlio Cancogni, Allegri, gioventù
  • 1974 - Guglielmo Petroni, La morte del fiume
  • 1976 - Fausta Cialente, Le quattro ragazze Wieselberger
  • 1977 - Fulvio Tomizza, La miglior vita
  • 1980 - Vittorio Gorresio, La vita ingenua
  • 1984 - Piero Citati, Tolstoj
  • 1985 - Carlo Sgorlon, L'armata dei fiumi perduti
  • 1986 - Maria Bellonci, Rinascimento privato
  • 1987 - Stanislao Nievo, Le isole del paradiso
  • 1990 - Sebastiano Vassalli, La chimera
  • 1991 - Paolo Volponi, La strada per Roma
  • 1993 - Domenico Rea, Ninfa plebea
  • 1994 - Giorgio Montefoschi, La casa del padre
  • 1995 - Maria Teresa Di Lascia, Passaggio in ombra
  • 1996 - Alessandro Barbero, Bella vita e guerre altrui di Mr. Pyle, gentiluomo
  • 1998 - Enzo Siciliano, I bei momenti
  • 2000 - Ernesto Ferrero, N.
  • 2001 - Domenico Starnone, Via Gemito
  • 2003 - Melania G. Mazzucco, Vita
  • 2004 - Ugo Riccarelli, Il dolore perfetto
  • 2005 - Maurizio Maggiani, Il viaggiatore notturno
  • 2009 - Tiziano Scarpa, Stabat Mater
  • 2010 - Antonio Pennacchi, Canale Mussolini
  • 2011 - Edoardo Nesi, Storia della mia gente
  • 2012 – Alessandro Piperno, Inseparabili
  • 2013 – Walter Siti, Resistere non serve a niente
  • 2014 - Francesco Piccolo, Il desiderio di essere come tutti