Magnus Henriksson

Magnus
Kung Erik dödas av Magnus, från "Sankt Eriks tavla", skapad på 1400-talet (därav personernas klädsel och vapen) och förstörd i samband med Uppsala domkyrkas brand 1702, men innan dess avbildad av Peringskiöld och stucken i Monumenta Uplandica.
Regeringstid 1160–1161
Företrädare Erik den helige
Efterträdare Karl Sverkersson
Gemål Birgitta Haraldsdotter
Ätt Estridska ätten
(och Stenkilska ätten)
Far Henrik Skadelår
Mor Ingrid Ragnvaldsdotter
Född 1130
Danmark
Död 1161
Örebro

Magnus Henriksson, tidigast omnämnd 1148, död 1161, var dansk furste och kung av Sverige 1160–61, son till den danske prinsen Henrik Skadelår (av Estridska ätten) och Ingrid Ragnvaldsdotter, barnbarn till den svenske kungen Inge den äldre (stenkilska ätten).

Magnus gifte sig med sin styvsyster Birgitta (även kallad Brigida), som var utomäktenskaplig dotter till kung Harald Gille, i det andra av hennes tre äktenskap. Han tog makten 1160 genom att överfalla och döda Erik den helige. Han skall enligt Snorre Sturlasson haft sin bror Ragnvald Henriksson som jarl.[1] Redan påföljande år blev han själv besegrad och dödad i slaget vid Örebro och efterträddes av motståndarsidans ledare Karl Sverkersson.

Enligt Bengt R. Jansson dödades Erik först 1162, vilket skulle komplicera Magnus ställning i historien som svensk kung[2].

Magnus och Birgitta hade inga kända barn.

Enligt Nils Ahnlund, som även citerar Sture Bolin om det, tyder mycket på att gravstenen på ett monument i Vreta kloster över kung Magnus Nilsson, hans fars kusin, egentligen avser denne kung Magnus och att hans grav finns någonstans inom klostret.[3] Magnus skall då, liksom hans bror Ragnvald, ha donerat jord till klostret.[1] Gravkoret uppkallat efter Magnus Nilsson är emellertid troligen familjegrav åt riddaren Magnus Bengtsson den äldre (död 1263) eller dennes sonson Magnus Bengtsson den yngre.[4]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Magnus, 1 maj 1912.

Noter

  1. ^ [a b] Gillingstam, Hans: Magnus Henriksson i Svenskt biografiskt lexikon (1982–1984)
  2. ^ Historien om Sveriges Alla Drottningar av Herman Lindqvist s. 53–54
  3. ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 336
  4. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 74
v  r
Sveriges regenter
Sveriges kungahus och regenter
Erik Segersälls ätt
(970–1060)
Sveriges stora riksvapen
Sveriges stora riksvapen
Stenkilska ätten och tronstrider
(1060–1130)
Stenkil Erik och Erik Halsten Anund Gårdske Håkan Röde Inge den äldre Blot-Sven Inge den äldre Filip & Inge den yngre Ragnvald Knaphövde Magnus Nilsson (Estridska ätten, ättling till Inge den äldre)
Sverkerska och Erikska ätterna
(1130–1250)
Sverker den äldre Erik den helige Magnus Henriksson (Estridska ätten, ättling till Inge den äldre) Karl Sverkersson Knut Eriksson Kol & Burislev Sverker den yngre Erik Knutsson Johan Sverkersson Erik Eriksson Knut Långe (släktskap osäkert) Erik Eriksson
Bjälboätten
(1250–1318, 1319–1364)
Mecklenburgska ätten
(1364–1389)
Kalmarunionens monarker
och riksföreståndare
(1389–1523)
Margareta (Estridska ätten) Erik av Pommern (Ätten Grip) Karl Knutsson Kristofer av Bayern (Ätten Wittelsbach) Bengt & Nils Jönsson (Oxenstierna) Karl Knutsson (Bonde) Jöns Bengtsson (Oxenstierna) & Erik Axelsson (Tott) Kristian I (Oldenburgska ätten) Karl Knutsson (Bonde) Kettil Karlsson (Vasa) Jöns Bengtsson (Oxenstierna) Erik Axelsson (Tott) Karl Knutsson (Bonde) Sten Sture den äldre Hans (Oldenburgska ätten) Sten Sture den äldre Svante Nilsson (Sture) Erik Trolle Sten Sture den yngre Kristian II (Oldenburgska ätten) Gustav Vasa
Vasaätten
(1523–1654)
Pfalziska ätten (Wittelsbach)
(1654–1720)
Hessiska ätten
(1720–1751)
Holstein-Gottorpska ätten (Oldenburg)
(1751–1818)
Bernadotteska ätten
(1818–)
Sveriges monarki
Lista över Sveriges regenter Grafisk tidsaxel Kröningar Valspråk Svenska sagokungar
Auktoritetsdata
SBL: 10155