Modalt hjälpverb

Modala hjälpverb är hjälpverb som ändrar satsens modalitet. Liksom andra hjälpverb är modala hjälpverb relativt betydelsefattiga och används aldrig som enda verb i en sats, utan är överordnade en betydelserik, infinit verbfras. Modala hjälpverb används för att uttrycka i vilken mån ett satsinnehåll är sant, nödvändigt, möjligt eller avsiktligt.[1]

Till exempel kan hjälpverbet vilja omvandla satsen Jag äter till Jag vill äta. Hjälpverbet vill gör att satsen uttrycker subjektets avsikt och önskan, utan att uttrycka sig om huruvida subjektet faktiskt äter.

De modala hjälpverben fyller den funktion som modusböjningen av verb fyller i många språk. Sålunda kan ett modalt hjälpverb motsvara ett modus, till exempel kunna som motsvarar potentialis eller vilja som motsvarar optativ (eller i vissa språk konjunktiv).

Till skillnad från huvudverb och vissa andra hjälpverb följs modala hjälpverb sällan av infinitivmärket att. Vissa hjälpverb betraktas emellertid som pseudomodala och kan uttryckas både med och utan att. Dessa är typiskt huvudverb som grammatikaliserats till modala hjälpverb, samtidigt som deras äldre betydelse lever kvar.[2]

Hjälpverb som sällan eller aldrig följs av att befinns, bör, får, kan, lär, må, måste, mäktar, nänns, råkar, ska, synes, tycks, tänker, tör, törs, verkar, vill
Hjälpverb som kan men inte behöver följas av att avser, behöver, brukar, börjar, fortsätter, förefaller, förmår, gitter, hinner, ids, kommer, lyckas, orkar, pallar, ska, slipper, slutar, tenderar, tål, vågar, ämnar

Referenser

  1. ^ Teleman, Ulf; Hellberg, Staffan; Andersson, Erik (1999). Svenska Akademiens grammatik. "4". sid. 282–322 
  2. ^ Teleman, Ulf; Hellberg, Staffan; Andersson, Erik (1999). Svenska Akademiens grammatik. "3". sid. 536–543 

Externa länkar

Modala hjälpverb i språkhistorisk belysning. Avhandling från Göteborgs universitet (2014).

v  r
Verb
Tempora
Primära
Preteritum · Presens · Futurum
Sekundära
Futurum exaktum · Futurum preteriti · Futurum simplex
Tertiära
Futurum exaktum preteriti
Aspekt
Imperfekt · Inkoativ · Perfekt  · Pluskvamperfekt
Finita modi
Realis
(vad är)
Admirativ · Aggressiv · Energetiskt · Evidentiellt (sensorisk) · Generiskt · Indikativ/Deklarativ · Mirativ
Irrealis
Deontiska
(vad som borde vara)
Hortativ  · Imperativ · Imprekativ · Jussiv · Kommissiv · Necessitativ · Optativ · Permitiv/Permissiv · Prekativ · Prohibitativ/Prohibitiv · Propositiv · Volitiv
Epistemiska
(vad som kan vara)
Aletisk modalitet · Assumptiv · Deduktiv · Dubitativ · Hypotetiskt modus · Inferentialis/Renarrativ/Oblik · Interrogativ · Konjunktiv/Subjunktiv · Potentialis · Spekulativ
Beroende omständigheter
(vad som skulle vara)
Konditionalis · Eventiv
Övriga
Debitiv · Presumptiv
Infinita verbformer
Diateser
Aktiv · Adjutativ · Antipassiv · Applikativ · Autokausativ · Autonom · Centraldiates · Cirkumstantialis · Kausativ · Kooperativ · Mediopassiv · Passiv · Reciprok · Reflexiv
Personer
v  r
Ordklasser
Substantiv
Animacitet · Dividuativa/Individuativa · Egennamn · Nomen agentis · Verbalsubstantiv
Genus (kön)
Femininum (honkön) · Maskulinum (hankön)  · Neutrum (intetkön, detkön) · Reale (realgenus, utrum; tvekön, denkön) · Utrum
Sexus
Verb
Adjektiv
Adverb
Beskrivande adverb  · Pronominella adverb
Pronomen
Definita: Personliga pronomen · Possessivt pronomen · Demonstrativt pronomen · Reflexiva pronomen · Reciprokt pronomen · Relativpronomen
Interrogativa pronomen, Kvantitativa pronomen, Relationella pronomen
Adposition
Konjunktion/Subjunktion
Determinanter
Artikel · Infinitivmärke
Interjektioner
Partikel
Räkneord
Övrigt